You're the yellow bird that I've been waiting for.



Voyez-vous cela! Il pleut beaucoup dehors aujourd'hui.
Ce n'est pas drôle mais c'est ok, je suppose.
Je voyais Le fabuleux destin d'Amélie Poulain hier soir.
Un film très étrange mais... Mmmm, c'est beau.
J'ai apprendu un nouveau verbe aussi ; Prêter. Hourra !

Bla bla bla bla bla. Jag försöker verkligen att tänka på franska, men det är så svårt. Men, trots att det kanske inte går speciellt bra för mig att plugga och tänka och andas på franska, så är jag inte speciellt orolig för kursprovet. Inte än i alla fall. Jag vet ju i alla fall själv att jag är mycket bättre nu än jag var förra året. Dessutom så är det väl det som räknas? Jag vet att jag är den bästaste bästaste bästa på franska, men jag kanske inte vill visa det för alla andra, det är så det är. (Ha ha ha)

Jag har börjat drömma jättemycket. Det är lite läskigt faktiskt, för alla mina drömmar är jätteverkliga. Det känns som att det händer på riktigt, och när jag väl vaknar kan jag inte komma på om det verkligen hänt eller inte. Men efter att jag funderat ett tag på vad det egentligen var som var dröm och vad som är verklighet blir det ganska uppenbart. Logiken, ju. Fast, jag måste ändå erkänna att det är lite kul ibland... Ibland. Om man verkligen anstränger sig för att inte tänka på hur konstigt det är.

Hm, hoppas att Lisa kommer ihåg att hon ska ta med grejer till labben idag. Jag har redan packat med nagellacksborttagningsmedel. (Långt ord!)

Jag längtar verkligen mycket x 589384983 till studenten och London. Men jag orkar inte skriva alla anledningar här, Lisa vet. :] Jag hoppas bara att det blir som jag tänker mig att det ska bli, och inte helt annorlunda och dåligt. Till exempel så blir det ju inte så kul om jag blir mördad eller något, det har jag inte planerat. Anyways, det kommer att bli värt och I'm going to live forever. Ha.

Peppa house idag på dansen! Can't wait.



You're obsessed with finding a new brain
But what you need is a new body
It feels your brain has lived a thousand lives before
And the skin you call your home
Holds a heart that quits and knees that buckle in
And lungs that can't breathe when they're alone

And the days come to you like sailors
You watch them as they drift away
They meet the sunrise out at the horizon
And it's neither sink nor swim
At least the water's beneath your chin

There's blood spilled on the floor
Everyone's staring at you
What for?
Till you realize the blood is probably yours

You feel you've lost something
You want it back
You're lying motionless on your back
And your legs aren't taking anymore requests


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback