Eat me plz

Igår var vi på möte om sommarjobbet. Det var lärorikt och ändå rätt roligt. (Möten kan vara sååå mycket tråkigare.) I början när vi satt och åt blev det en sån där pinsam tystnad, det är standard. Ingen säger något, alla verkar intresserade av sin kycklingsallad. Knarret från tuggandet av salladen är det enda man hör.

Det är då jag alltid blir freaky fnitter-hypig. Och den här gången var inte ett undantag. Fast den här gången lyckades jag ändå hålla inne det rätt bra, men det kan bli riktigt illa. Ju mer man tänker på det, desto fnittrigare blir man också. Sen när jag kollar över på andra sidan bordet börjar Anna också se fnittrig ut, då blir det ännu jobbigare. Sen hör man Jessica på sin högra sida, och ja. Då går det som inte att hålla sig.

Men jag lyckades rätt duktigt ändå.
Hur som helst, jobbet verkar bli bra, ändå slappt sommarjobb. Teater och värderingsövningar för småbarn, hellz yeah. Jag skulle gärna göra mer värderingsövningar, värsta slappt ju.

För övrigt har jag konditionstest idag, jag taggar inte. Vi får hoppas att jag överlever.
Sen har jag historia-grejs också, jag skulle egentligen vara klar idag, men nej. STRESS. AAARGHHH

gsgs
gdenkjsanker
bekanjlkngejopön ev.
nfdjknklnklsnd
aNKJKAJNKJBJQNLK
GDJNKLÖANNGREJQKLNAS
RENKJLEWANKFÖJANANJLNKJSDANGVSKL

Pust. Det där var ett utsläpp av mina ångest/ilskefyllda oroskänslor.
Adjö.