Eat me plz

Dag med mycket chill som trots allt inte känts chill at all. Först drygaste lektionen då vi bara satt och väntade på att folk skulle redovisa och allt krånglade så det typ vart nästan inget av det ändå. Sedan engelska då jag bara i princip finslipade novellen, gnällde lite och sen lämnade in den. Nu har jag och Jessie hjälpt Ansipantsy lite med hennes radioprogram. Det har inte gått så bra för henne och hennes grupp. Men i alla fall så ska jag snart fara hem. Känns som att jag inte gjort något alls idag och det värsta är att jag inte har det. Hade lika gärna kunnat var hemma och skrivit på samhällsrapporten vilket jag ska göra snart. Men om jag ahde det så hade den säkert varit klar nu och då hade det  enda molnet på himlen varit labbrapporten som jag för övrigt knappt orkar bry mig det minsta om. Den känns bara konstig och oseriös.

Hur som haver.. jag känner mig trött och utrtråkad.. plus att jag inte orkar ta mig hem än. DRYGT. Mem ikväll blir det i alla fall chill kväll med Tässa och Scrubsmaraton. Feel the pepp!

Jag har kommit på en sak (förutom en überbra kamera) som jag önskar mig i födelsedagspresent och det är Ronnie Sandahls bok "Vi som aldrig sa hora" Jag har beundrat Ronnie ett bra tag nu, mest för att ha när hur söt som helst, men också för att han är en djup kille med insikt. Jag vill också ha insikt. Insiiiiiikt.

På fredag ska jag sjukanmäla mig och istället vara hemma och packa ner all skit i min enda kartong och sedan resten i soppåsar. Egentligen skulle jag bara vilja slänga allt och strunta i det men whotever. Det är minnen. Jag ska då också skriva klart samhällsrapporten. Fast den kommer att suga för att jag har ingen som helst aning om hur jag ska göra trots att Egil förklarat två gånger. Gaaah, ge mig lite självförtroende tack. Nej, men seriöst, nu ska jag ta fram optimisten igen.. den har varit borta alltför länge känns det som... DET HÄR KOMMER ATT BLI GREAT.

Tack och hej, leverpastej... eller nått.