This is the hardest story that I've ever told.

Jag hade sagt åt mig själv att i natt skulle jag inte drömma samma dröm. Det gick ju som det gick. Och jag fattar fortfarande inte. Jag hoppas bara att det är nått ologiskt. Gaah, jag måste försöka chilla. Men det är svårt.

Ikväll ska jag till mormor och morfar. Det är alltid mysigt.

Åh, Mika kommer till sverige på påsklovet. Men det är 18 års gräns. Det är SÅ stört. Jag vart ledsen. Jag menar han är my McDreamy. ÅÅÅÅH. Alla hans låtar är ju typ bäst. Fast jag har inga batterier kvar på min mp3. It suckzors.

Idag ska jag ha högklackat. SPÄNNANDE. Haha, fast jag ska ta med mig andra skor ifall jag vill byta.

Anna:Orka snygga! Fast lite kontorshora över dem
Jag: Ja, precis!
    ---
Jag: Nej, vänta... Sa du just kontorshora?
Anna: Ja?
Jag: MEH!
Anna: Du sa ju "precis!"
Jag: Men jag trodde att du skulle säga kontorsaktigt
så då hade jag svaret redo medan du sa det
och sen tänkte jag inte på vad du sa. Så jag svarade bara.
Anna: Jaha.

Anna har alltid så trevliga kommentarer och komplimanger. Hrm.

/Lizzie

I fell as if I'm wasted
and I'm wasted everyday
This is the way you left me
I'm not pretending
No hope, no love, no glory
No happy ending
This is the way that we love
Like its forever
Then live the rest of our life
But not together

Two o'clock in the morning
Something's on my mind
Can't get no rest
Keep walking around





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback