Eat me plz

Det är nästan sjukt hur lite jag bloggat om man jämför med Camilla och Lisa, främst Lisa förstås. Den övermänniskan har skrivit flitigt, jag tror jag är för lat för att blogga. Men jag är i alla fall inte för lat för att jobba. Idag jobbade jag och Anna mellan 10:00-13:30. Inte illa alls. Klirr klirr i kassan, passar perfekt nu till helgen då vi drar ner till Göteborg. Jag längtar, det ska bli så kul.

Justja! Nu kommer jag ihåg vad jag skulle göra, jag skulle kolla in var man kan få glutenfri pizza. De ni! I Göteborg kan man minsann få glutenfri pizza utan att göra den själv, och hur bra är inte det på en skala? (Det finns, vad jag vet, inte i Umeå om man inte tar med sig sin egen pizzabotten, och det är ju lite mobbat.)

... Det är bra i alla fall, att det finns. Typ.
Och om pakten säger nej till en pizza så kan pakten ta sig i brasan för det är inte alltid som jag får chansen att äta pizza inte! Jag kommer inte ihåg sista gången jag åt pizza, och det är ganska tragiskt.

Nu har jag hittat 3 ställen, woop woop! (Spana in den snygga pizzakatten! Meeoow!)

Jag vet inte vad jag kan skriva om mer... Jobbet är kul, barnen är söta och vi har skonats från riktigt uppkäftiga snorungar. (Ursäkta uttrycket, men det är faktiskt sant, de kan vara hemska) Men just nu har jag bara bra erfarenheter (Det är som att de känt på sig att jag och Anna är, eller var i alla fall, noobies för när jag körde med Camilla var de vildare) och mer om det tror jag inte att någon vill veta.

Nu kommer the family hem och mormor också. Annette har lagat mat (Annette är min favoritmoster. Okej, visst, jag har bara en moster, men ändå. Hon är bäst, som en frisk fläkt och.. allt. Hon är allt coolt i hela världen.) Anyways, nu får det  vara nog.

Ciaociao.