It's the wrong kind of place, to be thinking of you.
Poo poo poo.
Ja precis. What to dooo, what toooooo dooooooo.
Bara för att allt är så himla pinsamt.
"So please forgive these few brief awkward lines."
Men nu är det sommar. Det löser sig.
Jag ska bara chilla och ta det lungt.
Relax, take it easy som Mika säger.
Har lyssnat på Konstantine med Something Corporate hela dagen.
Den är 9 min och 35 sek lång och dessutom hur bra som helst.
And you don't wanna be here in the future
Bara för att allt är så himla pinsamt.
"So please forgive these few brief awkward lines."
Men nu är det sommar. Det löser sig.
Jag ska bara chilla och ta det lungt.
Relax, take it easy som Mika säger.
Har lyssnat på Konstantine med Something Corporate hela dagen.
Den är 9 min och 35 sek lång och dessutom hur bra som helst.
And you don't wanna be here in the future
So you say the present's just a pleasant
Interruption to the past.
Jag har funderat och kommit fram till vad det egentligen är som är jobbigt med att vara här i Dorotea. Det är att det känns som att jag missar allt roligt de andra gör. För alla andra är där och jag är här och så missar jag allt. Inte för att jag inte kan ha roligt här också men jag missar ju det roliga som händer i Umeå. Men thank god för msn och apberget. Då kan jag ändå få höra om allt kul även om jag inte kan vara med. Såå jaa. Plus att det ändå kommer gå fort när jag väl kommer igång och börjar jobba. Plus att nu kan jag också umgås mer med Ida och Milla.
Sen kom jag också att tänka på hur det blir om ett år. Det kommer ju att vara muchos värre. Då far jag till England. Så himla sjukt. Fast England är ju väldigt mycket roligare än Dorotea men jag kommer ändå att sakna alla så himla mycket. Fast då är jag ju inte ensam heller för jag har ju Jessica med mig. Så det är går ändå jämnt ut.
Det känns bara så sjukt att tänka på helt enkelt. Liksom...om det kändes jobbigt att fara nu hur kommer det då inte att kännas om ett år? Då ska jag vara borta hur länge som helst dessutom. Shit alltså. Jag önskar att alla kunde följa med. Till England alltså. Men det går ju inte. Så jag får nöja mig med att de kommer hit till Dorro och hälsar på. Det känns ändå sjukt värt. Värsta bästa folket. <3
Idag ska jag BARA ta det lungt. Känns som att jag behöver en vildag om jag ska orka jobba imorn. Var ute på promenix imorse med Palle, han var värsta söt. Han är alltid det.
Nu är det sommarlov. Det är ändå helt stört. Så länge man har längtat och tjatat om det här och nu är det så. Det är ju inte ens fint väder. Det känns inte som sommarlov. I fredags kändes det som det. När vi chillade på balkongen och var i lekparken.
Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag är ändå ganska lyckligt lottad. Mitt liv har blivit så mycket bättre än det var när jag gick ut nian. Det kunde ha varit så mycket värre. Jag hade kunnat varit helt osaknad och inte fått värsta fina planschen. Det känns ändå fint att ha fått så bra vänner. Jag trodde aldrig det när jag lämnade Dorro för två år sedan. Alltså jag hade inte förväntat mig att det fanns så himla många värda personer som är hur bra som helst att ha till hands.
I guess we're big and I guess we're small
If you think about it man, you know we got it all
Cause we're all we got on this bouncing ball.
Interruption to the past.
Jag har funderat och kommit fram till vad det egentligen är som är jobbigt med att vara här i Dorotea. Det är att det känns som att jag missar allt roligt de andra gör. För alla andra är där och jag är här och så missar jag allt. Inte för att jag inte kan ha roligt här också men jag missar ju det roliga som händer i Umeå. Men thank god för msn och apberget. Då kan jag ändå få höra om allt kul även om jag inte kan vara med. Såå jaa. Plus att det ändå kommer gå fort när jag väl kommer igång och börjar jobba. Plus att nu kan jag också umgås mer med Ida och Milla.
Sen kom jag också att tänka på hur det blir om ett år. Det kommer ju att vara muchos värre. Då far jag till England. Så himla sjukt. Fast England är ju väldigt mycket roligare än Dorotea men jag kommer ändå att sakna alla så himla mycket. Fast då är jag ju inte ensam heller för jag har ju Jessica med mig. Så det är går ändå jämnt ut.
Det känns bara så sjukt att tänka på helt enkelt. Liksom...om det kändes jobbigt att fara nu hur kommer det då inte att kännas om ett år? Då ska jag vara borta hur länge som helst dessutom. Shit alltså. Jag önskar att alla kunde följa med. Till England alltså. Men det går ju inte. Så jag får nöja mig med att de kommer hit till Dorro och hälsar på. Det känns ändå sjukt värt. Värsta bästa folket. <3
Idag ska jag BARA ta det lungt. Känns som att jag behöver en vildag om jag ska orka jobba imorn. Var ute på promenix imorse med Palle, han var värsta söt. Han är alltid det.
Nu är det sommarlov. Det är ändå helt stört. Så länge man har längtat och tjatat om det här och nu är det så. Det är ju inte ens fint väder. Det känns inte som sommarlov. I fredags kändes det som det. När vi chillade på balkongen och var i lekparken.
Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag är ändå ganska lyckligt lottad. Mitt liv har blivit så mycket bättre än det var när jag gick ut nian. Det kunde ha varit så mycket värre. Jag hade kunnat varit helt osaknad och inte fått värsta fina planschen. Det känns ändå fint att ha fått så bra vänner. Jag trodde aldrig det när jag lämnade Dorro för två år sedan. Alltså jag hade inte förväntat mig att det fanns så himla många värda personer som är hur bra som helst att ha till hands.
I guess we're big and I guess we're small
If you think about it man, you know we got it all
Cause we're all we got on this bouncing ball.
Kommentarer
Trackback