One of us is gonna die young.
Nu är jag hemma igen. Det har varit en galen helg och lördagen var en av de bästa dagarna i mitt liv. Det var länge sen jag fick så många kramar, träffade så mycket folk och hade så sjukt roligt. Parvel, låtsas-håkan, Brandmannen och hans kompis dvärgen, Hey Baberiba-killen, Freakyguy-gänget vi träffade i torsdags, låtsas-håkans kompisar fruktis, G och jonas, Åzckar vid toan, Översvämningstjejerna, Midgårdare, Umebor, Skåningar, Dansken (som egentligen var skåning), Vakter, Röda korset personal, städare och massa randoms var det som man kunde hitta på det inhängde område jag,li och deven spenderat de senaste dagarna. Yrancampingen kan inte beskrivas den måste upplevas, men jag kan säga att det är verkligen THE PLACE TO BE.
Mest värd var brandmannen som var den sötaste killen everest (oddsen att han kommer att läsa det här är minimala och även om han skulle göra det så bryr jag mig inte för jag kommer ändå aldrig att träffa honom igen). Sen kom Hey baberiba, låtsas-håkan och parvel på top 4 över värt folk på campingen. Det blir svårt att berätta allt här och jag orkar nog inte det heller. Det skulle ta allt för lång tid och jag är jäkligt hungrig just nu. Har inte ätit något sen halv tolv igår på dagen. Trötthetern är också ett faktum. 5 h sömn på 4 dagar är inte att rekomendera. Gick och la mig 7 imorse och vaknade igen vid halv 9 till exempel.
Nu ska jag cykla ner på ålidhem och köpa mig en riktig brakmåltid och bara bara bara skämma bort mig själv. Ska köpa hårinpackning och dra fram fotbadet och se på the holiday och chilla tills jag somnar (vilket inte kommer ta alltför lång tid.
Men i alla fall. Tack till alla som grattade mig på min födelsedag. Kunde dock inte svara på alla sms eftersom att jag var smart nog att glömma laddaren så mobilen dog under fredagskvällen. I'm so cleaver. Största tacket går dock till Li och Deven som har gjort den här helgen sjukt minnesvärd och tack för den stört snygga tröjan jag fick. På framsidan står det Lisa 18 28/ 7 2007.och baksidan Storsjöyran Free hugs for you made by Li and deven :)
Av lillasyster Anna fick jag ett banan-halsband. Det är hur fint som helst. tack <3
Nu till artisterna.
1. Säkert! Sjukt bra stämning. Stod längst fram och skrek tills rösten försvann. Det värdaste jag någonsin varit med om. Det saknades ingen låt alls utan de spelade alla de bästa, till och med faller isär.
2. The Ark Alltså, men måste ju bara älska Ola Salo. Dock så saknade jag verkligen Tell me thins night is over och så hamnade vi inte längst fram. Annars hade de nog kunnat gå om säkert. Plus att det var en tjej som var helt störd och försökte tränga sig framför oss, försökte trycka in Lis revben och var allmänt bitchig. Men hon vart rätt ägd av oss och två andra tjejer som stod brevid. In your face, jag sa att du inte fick komma fram!
3. The Hives Sjukt bra även om jag inte brukar lyssna på Hives. Vi hamnade först jävligt långt bra men så helt plötsligt så stod vi längst fram och hoppade med låtsas-håkan som väntat i 3 år på att få se dom. Jag ochLi var också 2 dm ifrån Pelle.
4. Timbuktu Jag säger bara en sak. Det löser sig.
5. Moneybrother och Salem al fakir De hamnar på samma. Mest för att jag kan mest låtar från Moneybrother (de spelade it'äs been hurting all the way with you joanna och det var kärlek) och sen för att Salem Al Fakir nog är den sötaste jag sett (förutom brandmannen) Alltså. Han sprang runt som en galning på scen, viftade med sitt überlockiga hår och log så att det vart alldeles varmt inombords trots att det spöregnade värre än någonsin.
5. Electric Banana Band Nostalgi på högsta nivå. Fast jag kunde inte bestämma mig om det var roligt eller bara läskigt med gamla gubbar som sjunger om pirayor som biter tag i ens.. ja ni vet. Men flamingo-killarna var jättesöta!
Kort sagt så har det varit sjukt värda spelningar att se. Jag kommer att bära med mig Säkert i mitt hjärta förevigt och alltid minnas den som det bästa av de bästa.
Jag har säkert glömt en massa som jag tänkt skriva men i så fall får det bli senare. Nu mot ålidhem och mat. Ka-ching. Jag känner mig peppad på livet.
Kommentarer
Trackback
