Eat me plz

Jag tycker att det är helt underbart att få en hel känsla att rymmas i några få ord. Att något så svårt kan låta så enkelt. Det är lättare att ljuga och vara säker. För mig, och det är endast hur jag känner, är det så himla klockrent att det nästan inte ens finns. Och nu menar jag inte när det gäller att ljuga för andra. Utan att ljuga för sig själv. Att ljuga för sig själv för att man ska må bättre till exempel. Man säger till sig själv. Nej, jag älskar honom inte längre. Fast man kanske vet innerst inne att man gör det. Men om man ljuger och säger det högt för sig själv, kanske det kan bli sant till slut. Det är lättare att ljuga och undgå att bli sårad än att faktist säga, så här är det. Det här är hur jag känner, Snälla älska mig tillbaka, ta mitt hjärta och stampa på det om du vill, gör vad du vill, men snälla lämna tillbaka det när du är klar så att jag kan försöka bli hel igen. Men stanna helst kvar.  Det skulle man kunna säga. Men det är lättare att säga nej, jag älskar inte dig och nu vänder jag mig om och går. Då slipper man hela den där biten i slutet. Den där biten där det tar slut och allt är skit. Men grejjen är den att man kanske missar så mycket mer. Men fortfarande.

 It's easier to lie, and be safe.

Det som är lättast är kanske inte alltid det bästa och det är just därför som det är så lätt. Det är svårare att utmana sig själv och ta ett steg ut på sjön utan att veta om isen bär. Men ibland är det kanske just det man borde göra. Chansa.

Man borde kanske ta till sig det här.
 Sometimes the hardest thing,
 and the right thing are the same.
Tänk på det en stund.