Eat me plz

Pheew, en jobbig dag! Jag är alldeles trött i armarna. Och benen. Och huvudet. Och ryggen.
Usch. Har hjälpt mormor att flytta grejer, igen!
Jag kan inte sluta förvånas av hur mycket prylar den människan äger..! Jag menar... hon har tre (!!)
våffeljärn, och jag tvivlar på att hon använder nåt av dem.

Hur som haver, ikväll har jag och Jessica sett på 10 orsaker att hata dig, God how I love that movie!
Den är så sjukt underbar. Jag älskar Heath Ledger. Han är kanske det sötaste som finns! Hans ögon..man dör ju. Mwaaah! Sen är han också kanske huuuur charmig som helst.

Patrick: Someone still has her panties in a twist.
Kat Stratford: Don't think for one minute that you had any effect whatsoever on my panties.
Patrick: Well then, what did I have an effect on?
Kat Stratford: Other than my upchuck reflex, nothing.

Sen har vi käkat glass också, det var vi värda efter en dags släpande på möbler och annat skrot, tycker jag.
Vi var väääldigt nära på att äta något som mamma sa var nån glass-grej, men som visade sig
innehålla både grädde och socker och annat som står på våran icke förtära-lista. Det var lite synd, det såg mumma ut.

Patrick: Some asshole paid me to take out this really great girl.
Kat Stratford: Is that right?
Patrick: Yeah, but I screwed up. I fell for her.

Åhhhh, varför kan man själv inte få leva precis som i en film? Jag önskar att jag gjorde det.
Vilken som helst, så länge det är nån highschool-film. Typ American Pie, 10 orsaker att hata dig,
She's all that etc. etc.
Fatta hur roligt liv man skulle ha. Jag skulle inte ha något emot att vara snygg, ha roliga saker som händer i
mitt liv, en snygg pojkvän och bo i typ... USA där det alltid (oftast, iallafall på filmerna, och det är
det som räknas) är fint väder och är...alldeles alldeles underbart (á la askungen).
Nej, gottfolk, jag kanske borde återgå till religionsprovet?
So much for mitt roliga liv, BAH.

(Vid närmare eftertanke - nej, jag skippar det. Jag sätter mig nog och ser någon till highschoolfilm
och drömmer mig bort från min trista verklighet. Och nej, jag är inte deprimerad, bara less.
Skolan can eat my shorts.)

I hate the way you talk to me, and the way you cut your hair.
I hate the way you drive my car. I hate it when you stare.
I hate your big dumb combat boots, and the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick;
it even makes me rhyme.
I hate it, I hate the way you're always right. I hate it when you lie.
I hate it when you make me laugh, even worse when you make me cry.
I hate it that you're not around, and the fact that you didn't call.
But mostly I hate the way I don't hate you.
Not even close, not even a little bit,
not even at all.