Eat me plz

I dont deny that I am very  vanilla when it comes to things.

Did I ever tell you that when we were growing up,
I thought of myself as strawberry and you as cherry?

Det är bara att gilla yoghurt-läget.
Yoghurt + Die Hard.
Det fattas ändå bara att vi klarar av att hålla oss borta från allt på listan i ett år. Det är ju ändå bara ett år liksom. 365 dagar. (Det är faktiskt inte ens 365 dagar kvar, det är bara 359, oh yeah.) Plus att det faktiskt kommer en del födelsedagar då vi får göra undantag. Jag längtar!

Mami och papi började prata om sommaren i dag. De sa att vi kanske ska åka utomlands i juli. Bingo! Bara man får sig någonting att se fram emot kommer ju allt gå mycket lättare. Bulgarien är det troligaste, och är inte Bulgarien som en stor påse godis?
... Ok, kanske inte. Men det duger. Jag hoppas att det inte bara blir lättare att tänka på annat än godiset utan även att man kanske får lite motivation till att göra någonting i skolan. Jag är helt sjukt opeppad. Det värsta med att tiden går och att jorden snurrar är att man inte kan stanna den, det skulle jag bra gärna vilja! Tänk allt man skulle kunna göra. Till exempel flyga till USA, hitta Orlando Bloom och låsa in sig någonstans med honom.
Dirrrrty.
Nej, jag tror inte att jag skulle göra det. Jag är ju snäll.
Nu börjar Die Hard.
Nothing can make me stay here, yo.