Kom tätt intill, det är okay, so I can shake you.

Snart är 2007 slut och 2008 ska börja. Ett nytt år, nya möjligheter och nya dörrar som öppnas? Vem vet? Jag hoppas bara på samma sak som jag gör varje år. Att vid nästa årsskifte ska jag kunna se tillbaka och känna mig lycklig. Att jag lärt mig något nytt, träffat en ny intressant person, har nya förhoppningar, nya sätt att se på livet och no regrets. När jag ser tillbaka på 2007 så tror jag att jag har allt det där. Jag har lärt mig något nytt, jag har träffat många nya intressanta personer, jag har nya förhoppningar och nya sätt att se på livet. Ångrar jag något? Jag vet inte. Jag tror faktiskt inte det. Visst, om någon kom med en tidsmaskin så kanske jag skulle fara tillbaka och ändra vissa saker, men samtidigt är det ingenting som säger att det skulle bli bättre. Jag hade inte lärt mig samma saker och fått helt andra erfarenheter. Så jag tror att jag är nöjd med hur året varit. Faktiskt.

Sen vet jag inte just nu hur det kommer att bli på nyår. Ingen vet något och ingen vill bestämma sig. Det kommer säkert att sluta med att jag sitter ensam här med en godispåse på tolvslaget. Både mamma och pappa har sagt att jag borde fara hem så att jag slipper sitta ensam. Men jag vet inte. Än är det ju inte för sent att någon ska hitta på något.

Nu till annat! Ibland stör det mig att jag läser så himla snabbt. På sista tiden känns det som att det går ovanligt snabbt också. Det tar mig bara några timmar att plöja igenom en bok nu för tiden. Det går snabbare om den är riktigt bra. Och jag läser oftast bara böcker som jag verkligen tror är riktigt bra. Jag väljer mina böcker omsorgsfullt. Omslag och texten på baksidan måste vara exakt rätt för att den ska vara värd gå med till lånedisken på biblioteket eller kassan på bokaffären. Antingen det eller så ska det vara rätt författare. Någon som jag vet skriver jäkligt bra.

Idag har jag i alla fall läst en bok som pappa köpt till mig. Ja, eller.. jag valde boken men han betalade. Men i alla fall, den hette "Och så log han" av Nicci French. Började läsa den smått imorse. En timme sådär och sen har jag läst lite sporadiskt under dagen. Räknade ut att sammanlagt har jag nog lagt ner ungefär 4 ½ timmar på boken. Och nu är den slut. När en bok tar slut så när jag läst såhär snabbt hinner jag nästan aldrig fatta vad som hänt. Slutet tar slut för snabbt och jag måste nästan alltid läsa om de sista sidorna för att fatta att det tog slut. För jag är så inne i boken att när den tomma sidan kommer så slutar jag ändå inte vända på bladen. Jag har redan hunnit förvänta mig mer men sen så har människorna i boken plötsligt sluta existera. Det är en underlig känsla jag får.

Just ja! Jag fick ett rött läppstift av Anna, Kim och Elin i julklapp. DAMN. Jag måste bara våga använda det. Men tänk om jag ser helt störd ut? Jag kommer knappt att våga testa det. Men jag ska nog låsa in mig på toan imorn och göra det. If it's hot tar jag några bilder också. Men jag blir faktiskt lite nervös. Hur fjantigt är inte det? Folk blir bombade, svälter och våldtagna och jag är rädd för att ta på mig ett rött läppstift. Det är nästan så att man börjar skratta. Hm. Fick också ett par übersnygga örhängen. De var lååååååååånga. De kommer se awesome ut med uppsatt hår. Mmmmhmmm. Sen hade anna och kim också fått en soda stream och ett mackjärn i julklapp. Nu har vi nästan allt som "behövs" i köket.  Brödrost, mixer, vattenkokare, sodastream, våffeljärn, mackjärn och mikro. Allt som fattas är en matberedare. Och en sån där grej som man slipar knivarna med. Våran kniv är jätteslö :(

Shit, nu vart det här ett rätt långt inlägg om väldigt onödiga saker. Lite nyårstankar och ilandsproblem (bo-freaking-ho, jag läser för snabbt och vågar inte använda ett läppstift, tyck synd om mig)

Nej, nu ska jag göra nått vettigare. Till exempel kick James ass in minigolf. Oh yeah! Sen ska jag se om wristcutters hunnit bli klar så att jag kan se den imorn. Woop woop! Jag känner mig rätt glad just nu ändå. Jag tror att det var det röda läppstiftet som gjorde det. För jag har aldrig trott att jag någonsin kommer äga ett rött läppstift. För det är inte en sån sak som jag skulle köpa själv. Eftersom att det är så riskabelt. Orka spendera massa pengar  på något man kanske inte ens kommer att våga använda. Tur då att man har underbara människor omkring sig som kan slösa pengar åt en. Haha. Men nu, minigolf! :)
Smell ya latah.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback