Eat me plz

Jag hatar att inte kunna somna. Att ligga och vrida och vända på mig. Att inte kunna stänga av tankarnaoch frågorna. Vart har de där papperna tagit vägen? Varför vill man alltid ha det man inte kan få? Drog jag ur sladden till lamporna på toan? Vad ska jag äta till middag imorn? Vad måste jag handla? Varför är det så varmt?Varför sa jag inte det där istället? Varför orkar jag inte gå till köket och hämta vatten? Varför kan jag inte somna? Varför har lakanet knövlat sig?Varför gjorde jag sådär? Varför känns kudden så jobbigt mot huvudet? Varför vill inte täcket ligga på det sätt jag vill? Varför slutar de inte klia på benet? Varför duschade jag inte innan jag la mig?

Fast egentligen är det inte frågorna som är problemet.
Det är att jag försöker besvara dom.


Och nu är klockan nästan två. Jag stör mig på mina sånna här perioder. Minst en gång i månaden har jag en vecka då jag har jättesvårt för att sova. Det som är så sjukt egentligen med att inte kunna somna är att även om huvudet känns som bly och kroppen har gett upp så vill inte hjärnan lägga av. Den bara maler på. Jag försöker alltid med samma knep. Räkna baklänges från tusen. Oftast blir jag less vid 500 - 600 och ger upp. Men ibland funkar det faktiskt. Men jag har upptäckt att om jag inte somnar innan 700 så är det ingen mening att fortsätta. Om jag inte lyckats då it's not gonna happen. Sigh. Nu ska jag gå och hämta ett glas vatten. Sen försöka igen. Annars ger jag upp och sätter på en film eller nått och hoppas på att jag ska somna till den. Wristcutters är klar i alla fall. Fast jag orkar inte börja se den om jag skulle lyckas somna ändå. Isf tar jag nog en film jag redan sett.