Eat me plz

Jag har verkligen ingenting att göra när jag är i skolan. Imorse åkte jag 9-bussen in, och gick på stan en sväng innan skolan. Jag måste verkligen försöka skaffa alla julklappar, men jag vet inte vad jag ska ge till folk. SÅ störande! Förresten tjejer, vi måste fixa Franks present..! Det får inte bli för sent. Iallafall, det var sånadär folk som delade ut rosor och ber om pengar där. Den första hoppade på mig direkt jag kommit ut från Åhléns, tryckte en ros i handen på mig och körde upp en lapp i nyllet på mig. Det stod något om hans brorsa som inte hade pengar och blabla..jag orkade inte läsa utan bara ursäktade mig och gick vidare. Jag fortsatte och gick vidare mot Vasaplan, och när jag kommit ut ur Kungspassagen såg jag en till vara på väg mot mig, han var äldre. Säkert i våran ålder eller något år äldre, och med..eh.turkigt utseende. Han log och började gå med, "oh no, inte en till", så jag totaldissade och typ kutade till bussen. Taskigt, men vad gör man? Jag tycker det är så störande med sånadär, speciellt när de kör upp saker i händerna osv. Det var som när vi var i Turkiet, en liten pojke kom fram från ingenstans och satte på oss någon brosch-grej. Sen ville han ha betalt. Det blir så skumt, vi hade ju inte ens bett om det eller nånting. Det känns smått oförskämt att bara tvinga på folk saker och sen vilja ha betalt. Visst, det är synd om dem, men det känns ändå som att antingen
1. Pengarna går ändå inte till ungen eller dit det ska, någon gubbe sitter och samlar in allt de tjänat
2. Konstigt sammanträffande, alla har en skadad bror och går med rosor just idag.
Hur som helst, jag hoppade sedan på bussen. Jag brukar alltid vara lite rädd för att åka lokalbussarna själv (man kan ju hamna var som helst, läskigt, osv.) så jag kände mig väldigt stolt när jag tog rätt buss och kom fram dit jag skulle (skolan). Jag gjorde samma sak igår också, fast då tog jag till och med en annan buss. Independent woman ftw! En dålig grej på bussen var dock att jag satt min väska bredvid och den ramlade ner. DUNS. Det var det högsta dunset i världshistorien, och jag var övertygad om att min dator skulle lämna mig och somna in. Men det gjorde den inte, tack och lov. Nu vet jag inte vad jag ska göra medan jag vänta på att miljökunskapen ska börja. Det är därför jag sitter och ordbajsar just nu. Egentligen borde jag plugga, jag känner hur ångesten över allt jag borde göra ligger och gnager. Men jag har allting hemma, så jag skyller min lathet på det just nu.

En storlek ner, Gud Du är smal
Det här är början på en ny dag

Iskallt & menlöst
Plasten gör dig vacker är Du glad?
En livslögn att dö för
Det är läggdags
För skämten
Det är allvar
i år