Eat me plz

Jag fick ett brev idag.

Eller, egentligen var det inte jag som fick brevet, utan mamma. Men i alla fall. Det var ett brev om min invaliditet. Jag känner mig väldigt special just nu, och kanske inte riktigt på ett sånt där roligt och skämtsamt sätt. Men i alla fall, de (Försäkringsbolaget som skickade brevet) hade gjort en utredning på min "invaliditet" och kommit fram till att det var 2% av något, vilket betyder att jag får pengar.
Woop woop.

Visst, summan är inte enorm och jag tycker egentligen inte att den är nog för att täcka ett liv tillsammans med min "invaliditet", men jag är glad att jag fick någonting alls. Vips, nu har jag råd till körkortet, that's for sure. Och det är ju inte fy skam? Men då sa pappa: "Men vi får ju se hur det blir med det." Jag har lite aningar om att det kanske skulle kunna betyda att vi, om vi har tur, kommer att få det. (Nej, jag pratade inte om mig själv i plural, jag och Camilla.) Men, man ska inte hoppas alltför mycket. Det är i alla fall lugnt nu, vad som än händer.

Jag drömde en dröm i natt och kommer fortfarande ihåg den. Jag drömde att jag hade en kille. (Haha, sättet jag just tänkte att jag sa det på lät rätt tragiskt) Men i alla fall, han var som en prins. Egentligen kommer jag inte ihåg vad hela drömmen handlade om, utan det som jag kommer ihåg klarast är hans ansikte. Hans ögon glittrade och han log jättegulligt. Jag undrar när han har tänkt att komma på riktigt. Jag satt och tänkte på det, personer som man drömmer om, som man aldrig sett, vars kommer de ifrån? Jag skulle ändå bli väldigt förvånad om jag skulle se prinsen från min dröm på riktigt, på något random ställe. Jag vet att jag aldrig sett honom förut.

Tänk om man kan drömma så. Tänk om någon kille på andra sidan jorden sett min nuna i sin dröm (mardröm) och om vi sen skulle kunna stöta på varandra på något ställe och bara... What what?

... in the butt.
Eller kanske inte.

Vad jag tänkte på var bara om man kan drömma om någon som finns på riktigt, som man aldrig träffat eller sett förut. Men jag lyckas ju aldrig riktigt vara seriös.
ANYWAYS, det vore ballt.

Vi var och inhandlade tapeter idag, det var rätt chill. Fast den där damen/tanten var där. Kanske inte så konstigt egentligen eftersom att hon jobbar där, men ändå. Jag gillar inte henne sedan hon sa att mitt val var tråkigt. Nog för att jag inte ens valde det i slutändan. Mmmmm, det ska bli bra att få upp tapeterna imorgon i alla fall, så kanske jag kan sova där inne på ... söndag? I wish.

Nu innan jag slutar skriva ska jag bara informera världen om att jag ska gå till syon någon gång innan jorden går under, och det ska bli intressant. Jag tänkte att det är ju bra att utnyttja hennes hjälpsamhet och glada humör medan man kan, så att man slipper sitta och söka på Google efter sitt livs mening eller kanske en trolig utbildning. Eller whatever.
Varför göra det själv när någon annan kan kirra biffen åt en? Uh huh!

Men det får bli någon gång senare, inte alltför snart, hon är troligtvis på så strålande humör nu i skolstartstider i alla fall. :)




(44% av mail med skämt eller sarkasm förstås av mottagaren, enligt någon undersökning. Jag tänkte passa på att säga grattis till de 44% av våra miljontals trogna läsare som hängde med i svängarna nu.

En annan ganska trevlig sak att veta är att 55% av tillfrågade män plockade ögonbrynen, och det är ju intressant. Dock så verkar den resterande delen vara de med unibrow, men det är bara en egen observation + en enormt stor kamm som alla dras över.)