Eat me plz

Alternativ rubrik :

Allting är emot mig. Orka blod, glömska och stulna cyklar. Nej. Gaah. Jag saknar mamma, men hon kommer imorrn. Sen på onsdag är operationen. Orka orka orka. Och vi har inte fått tidningen än heller.

Jag vill inte vara såhär klantig. Helt seriöst, när ska det sluta? I alla fall, jag satt på bussen och så skulle jag ta fram mobilen för att ajg fått ett sms, och på nått sätt så slår jag i armbågen i något på kanten av sätet. Så det gör jäkligtont. Men jag trodde bara att det blir sådär som det blir ibland när man lyckas träffa en nerv. Men sen slutade det inte, så jag kände efter med andra handen innanför jackan och när jag tog ut den var den ALLDELES BLODIG. Då upptäcker jag också att de har runnit blod nedför armen. Det var som tur var precis när jag skulle hoppa av så jag täntkte, men de har ju säkert plåster på ok men det hade dom inte. Så jag springer hem och letar som en galning, blodet fortsätter droppa från armen. Till slut hittar jag pappersnäsdukar så jag sitter och trycket i en halvtimme tills det slutar blöda, sen börjar jag rengöra och torka bort allt blod. Det ajg hittar är de två MINSTA såren någonsin. SÅ HIMLA SJUKT. Orka att det bara jag som kan lyckas skrapa armen när jag sitter på bussen och sen börja tokblöda. Gaah. Jag önskar att man kunde bota klantighet. Give me a cure plz.

Jag fick nästan bort allt blod från jackan i alla fall som tur var. Ugh.

Men i alla fall så känner jag mig just nu helt sämst och så har jag ont i armen.
Tur att Jessica finns att munta upp en i alla fall.

/ Lizzie