Eat me plz

Är det bara jag som går runt och funderar väldigt mycket, väldigt ofta? Ofta på bussen kan jag sitta och snegla på folk; undra vad som döljer sig bakom de halvsovande ögonen, de stora glasögonen eller den lustiga hatten. Undra vad personen egentligen sitter och tänker på. Vad som är viktigt i hans eller hennes liv, vad personen gör om dagarna, vilka intressen han/hon har och så vidare. Jag tänker mest så när det gäller äldre, jag får för mig att det måste finnas ett antal spännande historier bakom alla rynkorna. Egentligen skulle man vilja gå fram till personen och fråga dem någon gång, vad har du gjort med ditt liv?, Varför gjorde du så?, Hur är det att vara du?

Men det skulle jag aldrig våga göra. Så jag hittar på istället. Den unga mannen med polotröjan och välputsade skor. Inte gift, det ser man på fingret. Ser väldigt självsäker och arrogant ut. Han pluggar säkert på universitetet, han verkar vara på väg dit. Men han kommer nog inte här ifrån, snarare från någon storstad. Han rynkar på näsan då mamman med de två snorungarna slår sig ned bredvid honom, han tycker sig tydligen vara för fin för att sitta bredvid dem. Han doftar Prada Amber Pour Homme, men inte ens dyr parfym döljer det faktum att han har billiga skor, och att de där jeansen har samma märkes-status som den dåliga guccikopian fjortisen på andra sidan gången bär på axeln.
Nej, hur mycket han än vill få oss att tro det, så har han aldrig varit någon champagne-sprutande brat-unge.
Egentligen är han lika osäker som fjortisen som gömmer sig bakom tjocka lager smink, skillnaden är bara att denna man gömmer sig bakom sina böcker. Han har aldrig vuxit upp med silversked i munnen, levt på pappas pengar eller sprutat champagne på krogen, utan han är nog precis lika vanlig som mamman med snorungarna. Ni vet, betalar räkningarna, handlar i snabbköpet och står i skabbiga kläder på söndagen med tvättkorgen under armen. Han försöker skaffa sig en bra utbildning och kämpar för att jobba sig uppåt, tjäna pengar och bli någon.
Han verkar tydligen redan tycka sig vara det, för han ger bara snorunge-mamman en överlägsen blick och himlar med ögonen då hon frågar honom om han kan plocka upp vanten en av ungarna i protest slängt iväg. Men, vi vet alla att hans parfym bara kostar 475 kronor på Åhléns.

Ni fattar grejen.
Sådär kan jag sitta och analysera folk hur länge som helst, jag har säkert fel jätteofta, men det är rätt roligt. Vars är personen på väg? Vem ska den träffa? Vars har han/hon varit?
Det låter kanske knäppt, men det är rätt trevligt tidsfördriv när tiden släpar sig fram och man har långtråkigt på bussen. Prova nästa gång du åker buss vettja, det finns en massa lustiga människor runt en, hela tiden.