Eat me plz

Gawd, alla säger att jag borde blogga, så nu ska jag blogga. Grejen är att jag egentligen inte kan blogga, för jag vet inte hur man gör. (på riktigt) Jag har aldrig riktigt förstått poängen med att berätta för alla vad jag sysslar med och tänker på. Helt ärligt så berättar jag i och för sig det för min crew varje dag, men att någon skulle vara så intresserad att den faktiskt vill läsa om det fattar jag inte. När jag berättar för gänget har de ju inget val, jag berättar även om de inte vill höra. Men läser man har man faktiskt ett val.
Tokigt, I tell you.
Men på allmän begäran ska jag i alla fall göra ett försök att skriva litegrann i alla fall.

Just nu sitter vi alla och försöker skriva radiokåserin på textkommunikationen. Jag tror att det här är något av det värsta och tråkigaste jag vet. För en stund sedan skulle vi läsa upp en varsin del ur ett kåseri som någon skillad brud skrivit, en journalist. Jag hatar verkligen att läsa upp saker, men jag hade tur, jag fick det kortaste;

I våran familj gör vi fortfarande skidutflyckter tillsammans
Inte till Bäcksjön

Trots det är jag lite avis på Elin som inte behövde läsa någonting alls. Lite låtsas-avundsjuk, för egentligen var det inte så jobbigt att läsa det jag gjorde. Men i alla fall, jag tror inte att Elin behövde läsa någonting, och om hon gjorde det så har jag glömt det. Minne som en guldfisk.

Mitt radiokåseri handlar om att jag bara tagit mig ut i skidbacken en gång i år. ONE TIME ONLY, FOLKS. Det är faktiskt illa, men så går det ibland. Seröst, all skidåkning har försvunnit i år, vi ska inte ens till Hemavan eller Bygdsiljum. I och för sig så frågade mami och papi om vi ville åka till riksgränsen, men utomlands var ett lite hetare (ha ha ha) förslag. Nu kommer det dock nog inte att bli utomlands heller, men det blir Göteborg i alla fall.
My Chemical Romance
Sugarplum Fairy
... Avril
+ Fler. Jag drömmer om att Bright Eyes, Mika och Teddy ska komma. Fat chance. Sånt händer bara i mina drömmar. Jag önskar att Paulo Nutini i alla fall skulle komma, det hade varit coolt. Han är söt. MEN, jag har för mig att det är en rock festival (Eller något) så det  blir nog inte så.

Åh Conor Oberst. Han är mannen i mina drömmar, seriöst. Ge mig honom och jag kommer aldrig att be om något mer i hela mitt liv. Jag lovar.
Bara Conor. <3



Igår kom jag på hur länge sedan det var sen jag åt en pizza. Det var lite sorgligt, men ännu mer sorgligt var det när jag kom att tänka på att jag aldrig kommer att göra det igen. För orka ont i magen bara för en pizza? Jag tror inte ens det skulle gå bra om man tog med botten, de har ju mjöl på bordet. Men jag har hört att det ska finnas både en glutenfri pizzagrej och ett bageri i Göteborg. Jag tror jag verkligen måste flytta dit. (på riktigt)

Vi handlade igår, jag och mami. Vi började på Obs (heter det Obs fortfarande?) och sedan blev det Willys. Vi kom på att kötbullarna som Chivas älskar bar på extrapris där. Älskade lille bortskämde Chivasbubben har sina egna köttbullar, smaka på den! Ha. Men det blev glass också, på Willys. En sån där jättestor förpackning som nästan aldrig tar slut. Apelsin och choklad. jag tror jag ska äta det idag, för att fira påsklovet. Woop!

Där inne kom i alla fall den andra besvikelsen. Jag, som det specbarn jag är, har det inte lätt ska ni veta. Omfgz, watch out for the emokid. För ett tag sedan kom jag på att jag inte kan äta French Hot Dogs på stan, därför ville jag baka mina egna bröd så att jag i alla fall kunde äta det hemma. Jag och mamma kom till och med på det perfekta sättet att få till ett hål i det också. Men nej nej, igår upptäckte jag att det är mjöl i French Hot Dog dressingen. Gud tycker inte om mig.

Ed's a little bit speciaaal.
Just a little bit speciaaaaal.