Eat me plz

Jag hittade en massa gamla bilder från den gamla goda tiden på min dator.
Åh, ibland längtar man nästan tillbaka. Jag mådde så bra då.



Det där är gaalet gamla bilder.








...och de här bilderna var inte heller från igår.

Idag hade Angelica med sig snus, som vanligt, till skolan.
Hon lyckades övertyga mig att prova, och dessa var STARKA jävlar (tydligen). Det jag provat förut har inte varit starkt, och de har varit små. Anyway, jag körde in två i käften (ska det vara så ska det vara ordetligt). Efter ett tag
blev jag så yr att det bara snurrade, jag kunde inte prata riktigt och sen började jag må illa. Illamåendet gick över först efter sista lektionen, d.v.s. några timmar senare. USCH säger jag, aldrig igen!

Idag har jag minsann tapetserat nästan hela dagen. Jobbigt har det varit, men nu är vi färdiga. Imorse sprang jag en sväng innan vi började, på en skogsväg jag helt glömt bort. Det är mer en skog, ingen går där. Typ. Helt ute i skogen är det, med små träbroar och nån äng ibland. Underbart. Förutom att det var väldigt blött på ett ställe (=dyngsura skor) och att det är svårt att springa på ojämn mark när man blir trött (Jag ramlade en gång, haha. Klant). Annars var det wonderful, jag kommer definitivt börja springa den vägen nu. Fram till snön kommer, ve och fasa. Eller fram till det blir så mörkt att jag inte vågar mig in dit.

Nu ska jag gå och sova. Jag är helt slut.
Tapetsering är inget för veklingar.

Trött, nedstämd, äcklad(-ig), arg, dålig, lat, negativ, ledsen, besviken, nere, less, irriterad, motbjudande, kraftlös... listan kan göras lång..

omstart?

Projektarbetet. PA100. Jag har känt smått panik över det, men nu börjar jag nog (kanske!) kunna känna lugnet. Om min idé godkänns av flummpanelen på skolan. Jag förstår inte varför vi inte fått veta mer om det innan (T.ex. att vi skulle ha besämt oss igår. Vore ju kul om de berättat det lite tidigare än just igår.) Hursomhaver, min tidigare idé åkte i soptunnan efter att min kära kontaktlärare gjort om den till något helt annat än vad jag tänkt mig (Annars skulle jag inte kunnat genomföra den).

Tillbaka på ruta ett så fick jag ett plötsligt infall att bygga något nördigt och tekniskt/fysikigt (är det ett ord, fysikigt? Troligtvis inte). Närmare bestämt en s.k. Coilgun. En grunka som kan skjuta grejer, typ. Det vore riktigt spejsat + att alla skulle tappa hakan över att jag gjort något sådant. Jag tror säkert att jag skulle klara av det, MEN, det skulle nog vara riktigt jobbigt. Och det skulle nog vara många sena nätter, gråa hår och vredesutbrott innan jag blivit klar, tyvärr. Men eftersom jag är envis som en åsna, skulle jag nog klara det... men det kanske är smartare att ta något annat.
(Trots att jag är bäst och überteknisk och allt det där)

Ouch.

The Secret funkar. Helt ärligt, det gör det. På riktigt. Jag är så glad just nu.
Allt känns så himla bra. Gud vad jag älskar allting just nu, och allt kommer bli bra. Det vet jag!

Every time we lie awake
After every hit we take
Every feeling that I get
But I haven't missed you yet
Only when I stop to think about it

(I hate
You hate
I hate
You love me

I hate everything about you
Why do I love you?)

Shit, nu åker vi snart. Eller, om en timme typ. Jag är så nervös. Jag hoppas bara att vi inte dör. Allt annat ordnar sig. Om det inte gör det så har jag flera hundra saker jag inte hunnit göra, det vore ju katastrof. Plus att det är en massa jag inte hunnit krama hejdå isåfall. Som Frank. Och Angelica. Och alla släktingar. Och alla kompisar. Den enda jag gett ett proper farväl till är Chivas, som har fått tusen pussar och kramar som vanligt. Men vi ska överleva, det kommer bli awesome.  (Varför är jag så himla paranoid för?!).

Lisa drömde om mongot som sjöng sjörövarsången inatt. Är det ett bra tecken?

JKANKJWNKNE,nmaksnsdfakncwdkn jag 'är nervööös!
Jag borde ta lugnande eller nåt.

Hejdå Sverige!

Nu är det två dagar kvar tills vi åker till England. Vi har hållit på och packat och fixat hela dagen, vi börjar bli klara. Vi håller på och fixar en cd med svenska låtar till Mally med bland annat Magnus Uggla, Säkert, Electric Banana Band, Gummiboll-låten, Timbuktu m.fl. (och what what-låten med Samwell, det är våran anthem). Framsidan är Samwell som käkar pepparkakan och så står det "What what..?". Sen står det också det  "from sweden with love" med mindre text. Inuti har vi en bild på hans ass, med de snygga what what-byxorna. Vi håller också på och fixar burkar med lingonsylt och hjortronsylt, och en västerbottensost till hennes föräldrar. Vi ska skriva små lappar till dem, och berätta lite ursprung, vad det används till osv. Och självklart: Våran fina krukgurka! Vi fixade ju en tjusig kruka, som vi ska fylla med godis. Sen en gurka med tandpetare med godisar på - en godiskaktus. Till Mally och hennes lillebror.
Sen måste vi fixa bilder på våra hus, familjer och sånt också. Pheew..vi har mycket att stå i.

Och nu har Jessica somnat i min fåtölj. Helt slutkörd, tydligen. Nej, nu måste vi fortsätta!
Adjöken

Nej fyfan vad arg, sur och opeppad jag är. Bajsväder (fast nu börjar solen lysa lite) och allmänt apa. Mest för att jag vet att jag kommer få fucking mens när vi far till England (oh yay, kan inte bli bättre) och för att pillrena man kan käka för att skjuta upp den måste föregås av typ gynbesök med cellblabla-prov (aldrig i livet) och typ såna saker. Dessutom verkade pillrena ha rätt coola biverkningar (not).

Vanliga (fler än 1 patient av 100): Viktökning, nedstämdhet, huvudvärk, bröstspänningar, illamående, oregelbunden blödning, smärtsamma menstruationer, vätskeansamling i kroppen.
Mindre vanliga (färre än 1 patient av 100 men fler än 1 patient av 1000): Minskad sexuell lust, akne, håravfall, påverkan på leverfunktionen.

Fan vad otaggad jag blev nu.
Eat shit and die.

Sommarlovet går alltför fort, det är kasst väder ute idag, min förkylning har inte släppt än och pappa sa att mitt hår såg ut som Marge Simpsons (you heard me) imorse. Mycket skulle kunna vara bättre. Speciellt med min hals. Hur länge ska en förkylning hålla i sig egentligen? Fuck. Jag har spelat gitarr så att jag fått märken på fingrarna den senaste tiden, och egentligen vill jag bara sing my heart out också, men det funkar fan inte när man har ont i halsen. Eller, jo, det gör det. Jag har gjort det ändå, men jag är ändå lite rädd att förstöra rösten eller nåt. Vore kanske mindre kul. Även om jag suger på att sjunga ändå. MÖÖP.

Jag känner mig allmänt depp nu bara. Det beror troligtvis på att vädret suger + jag blir lätt uttråkad. Jag hoppas verkligen att England blir roligt. Jag skulle behöva något kul.

I've been hanging like a child onto this photograph of us
It was taken on a bus across town the last time I saw you

And now this whole world is going 'round
But it's when you're gone it really brings me down, down

Igår var jättetrevligt. jag vaknade upp värsta deprimerad över att jag inte skulle ha något att göra nu när vi kommit tillbaka hit (jag blir lätt deppad när jag inte har saker att göra). Men, så ringde Angelica och det blev en heldag med henne. Vi träffade Anna på stan, Lisa, Frank. Det kryllade av folk man kände, som Lisa redan skrivit. Sen gick jag och Angelica hem till henne, hyrde världens sämsta skräckfilm, det var seriöst det värsta jag någonsin sett. Kassa skådespelare, riktigt b-ig, och för att väga upp allt det dåliga användes tiden som inte skulle vara "läskig" till att visa så mycket hud som möjligt. Porrfilm light. Själva handlingen kunde varit bra, men gahh. Sämre får man leta efter. Silent scream heter den, om någon mot förmodan skulle känna sig taggad.

Sen på kvällen gick vi ut, gungade. Efter en kort promenad hamnade vi i en rondell, där vi la oss på rygg i gräset och chillade tills jag fick skjuts hem.

Nu, snart, beger vi (jag&jessica) oss iväg till Dalarna. Vi kommer tillbaka på söndag. Jag har ont i min hals, låt mig bara bli frisk nån gång. Jag har lock i örat och det piper, och inte hittar jag mina andra par shorts heller. Gud vad irriterande. ARGH.

Aja, hejdå!

WOHO VI SKA TILL ENGLAND!
Det kommer säkert bli awesome. Utan tvivel. MEN. Nu kryper det paranoida monstret fram i mig. Elakt och skrattande bosätter sig det som en klump i min mage. Jag har aldrig rest utomlands ensam! Superläskigt ju! Här är en lista på alla hemska saker som kan inträffa. (Om jag är såhär orolig nu, hur kommer jag då vara innan vi ska fara?). Jag skulle vilja ha med mig någon klok person som får ner mina fötter på jorden. Som Frank. Frank är bra att ha.

1. Planet kraschar
2. Terrorister tar över vårat plan och vi störtar och dör
3. Terrorister bombar flygplatsen när vi är i England
4. Vi missar tåget i England, hamnar på Londons gator och får sälja oss som prostituerade resten av livet
5. Någon stoppar knark i min väska när vi ska tillbaka, och jag blir stoppad och hamnar i fängelse
6. Vi blir överfallna, rånade och våldtagna
7. När vi är på tågplatsen Kings Cross och går förbi 9 3/4-perrongen, så kommer Harry Potter och drar oss in, och vi blir fast I Harry Potter-landet för alltid
8. Terrorister bombar vårat tåg och vi dör
9. När vi är förvirrade och frågar om vägen så förstår vi inte deras engelska, och hamnar istället hos någon gammal engelsk greve och tvingas borsta hans får och dricka earl grey resten av livet
10.  När vi är ute med Mally och är på lyset kommer någon elak och rövar bort oss, rånar eller våldtar oss
11. Jessica och Lisa träffar varsin blek engelman som de blir kära i, och vägrar åka tillbaka. Eftersom jag inte hittar tillbaka själv kommer jag också måsta stanna kvar, gifta mig med en rödhårig blekfet gubbe, få tre barn som blir överviktiga och får vara med i "knubbiga barn".

Jag är mest för terrorister. TÄNK OM JAG KOMMER ATT DÖ :(

Jävla förkylning. Nu har jag typ fått öroniflammation eller nåt skit också. Inatt har jag haft så satans ont i örat att jag inte kunde lägga mig ner, utan att satt och lipade med kuddar under ryggen (som gjorde att jag låg/satt i typ 90 graders vinkel). Somnade inte förrän vid 3, efter att ha knarkat alvedon. Nu har jag typ världens lock i vänstra örat, och när folk pratar låter det som att de är robotar. Och ljudet kommer fram nån hundradel senare, så det låter som att allting upprepas. Fan vad jävla kul alltså.

Jag blir så jävla irriterad när folk pratar skit. Speciellt när den som pratar skit inte ens känner personen som den pratar skit om. Jag har aldrig gillat den här tjejen, men eftersom vi var kompisar för länge sedan kände jag mig smått tvingad att prata med henne då vi träffades för ett tag sen. Ni vet, ett traditionellt "hur är det nuförtiden"-samtal, komplett med stela leenden och fjantiga lögner om hur kul det är att ses igen. Efter ett kort samtal som påminde mig om hur dum i huvudet du är, så log jag bara jävligt ansträngt och gick iväg. Falskare människa finns fan inte.

Det är alltid lika kul när man får höra vad personen sagt om en efteråt. Och ja, det är fruktansvärt synd om mig. Jag som inte har något liv, inga vänner och som sitter inne och pluggar hela tiden. Det är riktigt hemskt att vara mig. Jag har alltid önskat att jag kunde vara som du istället, jag menar... så fruktansvärt synd om mig som har bra betyg och möjligheter. Tänk om jag fått gå om sjuan som dig, och gått specialklass istället, och gått ut med lika kassa betyg som du gjorde. Fan vad lycklig jag hade varit. Eller om jag kunde byta mina (enligt dig) icke-existerande vänner emot dina små fjortiskompisar. Jag menar, att ständigt supa skallen av sig och umgås med såna som du vore min högsta dröm. Din mamma är säkert stolt över dig.
Jävla veckorevynsoffer.

Det här är jag just nu. Väldigt ambitiöst och duktigt att rita en bild tycker jag.